Hur skall man orka o hur mkt skall man orka e min fråga?!Har varit i stan idag tillsammans med min syster o 2 kompisar. Den ena fick en dotter den 23 februari. Unnar henne verkligen detta på alla sätt men det gör fruktansvärt ont när vänner till henne kommer fram o sticker ner huvudet i vagnen o ler o skrattar o grattar o oooar. Jag vill ju oxå.....det skulle ju bli så.....varför blev det såhär egentligen? Ville ju oxå att alla skulle titta ner i vår vagn o skratta o gratta o oooa lite. Tårarna e inte långt borta dessa stunder, man pressar bort tårarna för att inte verka fånig på något vis. Vart jag än vänder mig finns där en barnvagn, mammor som e på stan o fikar o bebisskrik till höger o vänster. Ibland känner jag att jag liksom flyter bort från omvärlden när andra pratar...lever mig in i drömmen om att stolt få gå på stan o visa upp vårt nyfödda barn......men helt plötsligt vaknar jag igen o står där ensam utan barnvagn o bebis....det gör så fruktansvärt ont.
Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar