Som sagt dagarna pendlar mellan total förtvivlan till ett litet leende på läpparna. Funderar mkt på framtiden med syskon till Engla osv. Vågar jag? Tänk om? Tankarna pendlar som humöret och dagarna. Visst vågar jag ta steget att bli gravid men tanken på att redan ha förlorat ett barn skrämmer en och över att något skall gå fel igen. Man får inte tänka så, så därför skriver jag av mig det här nu så det inte upprepas. Det får ta den tid det vill, för ett syskon till Engla kommer så småningom och då kommer lyckan att vara total!
Älskar dig Engla / Mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej vännen!
så fint du skrivit....klart att ett syskon kommer, men var när och hur e strunt samma. bara de behagar att komma till oss nån gång!! (fast helt igår)massor med kramar J
Skicka en kommentar