Har varit vid Englas grav idag tillsammans med hennes gammelmorfar. Allt e så tragiskt. Det var ju inte såhär vi skulle ha det. Såg på min morfar o Englas gammelmorfar att det gjorde ont. Just som vi stod där började kyrkklockorna ringa, tårarna rann nerför mina kinder....Graven är så fin o vi e glada över att ha denna plats att gå till. Ibland gråter jag o ibland skrattar jag, ibland till o med pratar jag med min dotter o ber henne om hjälp när tiden är som svårast.
Vi älskar dig Engla o du finns ständigt i våra tankar/ Mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar