Engla du finns alltid i våra tankar....

Har nu gått strax över 3 månader sedan Engla vår underbara flicka försvann från oss. Det sägs att tiden läker alla sår.....men kommer detta såret verkligen att läkas? Det blödande såret kommer troligtvis att sluta blöda o ärret därefter kommer att läkas fint om vi nu får sörja ifred. Försäkringskassan är efter mig, jobbet jagar mig o vissa som inte fattar vad sorg innebär pressar mig. Ingen kan förstå hur det känns när man förlorar ett barn. Måste man bli förbannad o snäsa åt folk för att de ska fatta. LÅT MIG VARA! Låt mig i lugn o ro få ta hand om mig själv o min lilla familj. Få den tid jag behöver. Jag kommer när jag är redo! Ska det vara så svårt att förstå. Vi som hade kämpat så. Varför skulle just vi drabbas av detta lidande? Hade vi inte lidit nog?Tänker på dig Engla varje dag. När jag nu tänker tillbaka på de 3 månaderna som gått blir jag rädd. Har jag verkligen varit med om detta? Att ta steget utanför den läskiga bubbla man befinner sig i är svårt o skrämmande. Att se det från annan vinkel, gud vad läskigt. Varje dag går jag igenom varenda situation när allt hände såsom tiden innan förlossning, förlossningen, kistläggningen, rektioner från nära o kära, begravning You name it, allt!! Mår inte speciellt bra emellanåt men jag tror att bearbetningen har just startat så därför LÅT MIG VARA!Vi älskar dig Engla för alltid/ Mamma & Pappa