Dagarna springer iväg o jag tycks ha stannat i februari känns det som. Känslorna pendlar mellan sorg o glädje o jag tycks alltid bli påmind av det hemska som hände oss. Fortfarande kan jag vakna om natten o undra- Vad är det som hänt oss? Plötsligt inser jag o efter ett par minuter somnar jag om igen. Dessa månader som stormat förbi blir plötsligt dimmiga o jag stannar upp o tänker tillbaka. Tankarna går till graviditeten som jag så mkt gladdes åt. Ibland gråter jag o ibland ler jag. Fallet Engla har berört mig väldigt mkt. När jag såg på tv att hon var mördad brast det o tårarna rann nerför mina kinder. Hur kan en människa vara så elak? Stackars nära o kära. Bara namnet har gjort mig ledsen. Tankarna har självklart gått till vår Engla!!!!! Varje gång jag går till graven undrar jag om hon ser mig?! Varje gång jag lämnar graven gråter jag. Varför? Önskar så att jag fortfarande kunde vakna ur mardrömmen o istället gråta av lycka när jag tittar på mitt nyfödda barn!
Älskar dig Engla/ Mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
åh så fint du skrivit, klart att engla ser dig, sin fina mamma. Vi ska allt fixa små syskon till våra förlorade små. kramar i massor Jenny
Jennie, grattis på din födelsedag i morgon! Snart, snart är det din tur att hålla ditt lilla barn i famnen.
Kramar från Mats och Christina.
Tack farbror o faster, skönt att ni stöttar mig i mina svåra stunder. Kramiz
Skicka en kommentar