Orättvisan tar över.....

Livet e rätt bra orättvist! Här kämpar man i som ett svin i flera år o när man väl blir gravid o lycklig o livet tycks ha fått en vändning då faller man pladask. Förlusten efter Engla har sårat mig oerhört mkt o mina känslor för andras barn har blivit starkare. Att människor i min omgivning verkar ha det så lätt jämt (inte alla) men många.....lite sex sen är det bara så....Idag hade jag just bestämt för att ta ett annat jobb på sjukhuset o försöka komma tillbaka till vardagen o jag kände mig glad för en stund då ytterligare en BOMB faller över mig. Hur kan det vara möjligt att när jag äntligen står på benen igen då huggs de av igen....det gör så ont att laga om o om igen o igen o igen. Krafterna börjar ta slut, jag ger snart upp.......Jag ligger i träsket o har jävligt svårt att ta mig upp......Önskar ibland att jag bara skulle få gömma mig o låtsas att jag inte fanns, då hade jag sluppit lida /Jennie