Fortsatt sjukskriven mot instansernas vilja

Har denna vecka haft möte med både försäkringkassan o min nya läkare. Försäkrningskassan vill ju ha en plan för återgående till arbete o det hade vi, jag o kuratorn knåpat ihop men det var tvärstopp! Nä tyckte hon vi måste ha ett läkarutlåtande med. Ok tänkte jag det skall väl jag kunna fixa, hade ju tid till doktorn dagen efter. Varför får en människa inte sörja klart? Måste alla dras över en kant? Gick därifrån sur.Igår skulle jag träffa min nya doktor o jag tänkte att det löser sig säkert. Trodde jag. Hon var helt pantad! Tänkte att jag klarade detta själv med det var inte så lätt eftersom BVC fanns där oxå o en massa gulliga barn tittade på min o sprang runt mina ben hela tiden. Hade gråten i halsen redan när jag blev kallad. Tårarna började rinna o doktorn frågar: Har det hänt något? Jag trodde jag skulle dö, visst har du fått ett brev från sjukhuset kraxade jag fram mellan tårarna. Hon gick iväg för att kolla o så sa hon: Ja just ,de ja med en lätt suck. Hon var inte ett dugg förberedd på att lilla jag skulle komma idag. Jag var helt förstörd, grät hela tiden. Skulle haft med mig någon.Hon tyckte inte jag skulle vara sjukskriven längre utan man brukade bara vara sjukskriven i ett halvår när något sånt här händer. Vad fan sörjer man inte olika eller? Hon nästan hotade mig med att snart söka nytt jobb om jag inte klarade av mitt akutjobb o det e ju inte så kul sa hon. Hon frågade om jag hade någon annan i familjen som hade någon typ av depression? Nej svarade jag. Då svarade hon: Då har du ju ingen ärftlighet på att bli depprimerad heller. Hon var inte klok, vad hade det med saken att göra. Jag e ledsen o mår inte bra sa jag flera ggr men fick bara kalla handen.Hon sjukskrev mig endast en månad till o ville ha ett möte med försäkringskassan i slutet av maj o tills dess skulle jag ha tänkt om!!! Hur lätt är det att tänka om när man knappt klarar av att tänka lite framåt. Jag ver helt förtvivlad när jag lämnade henne o ytterligare en krasch hade kommit ifatt mig. Förstår att jag ska tillbaka till jobbet men inte nu! Efter sommaren e det tänkt, det är både jag, min kurator o även min chef som strider för detta. För om någon varit på sjukhuset över sommaren så förstår ni varför jag inte ska vara där. Finns ju inte ens personal så det räcker men tydligen spelar det ingen roll.Känns så orättvist att behöva behandlas på detta sättet, har ju inte precis valt det själv........