Trodde livet rann ur händerna på mig igen...

Vaknade på misommarhelgens sista dag kl 06 av att det kändes som om jag hade kissat ner mig. Tog mig upp på toaletten o HERREGUD det bara forsade blod från mig.Hjälp missfall, var min tanke. Detta är inte bara sant! Tårarna kom som på beställning o jag trodde att livet nu rann ur händerna på mig igen. Inte nu, inte vi, varför igen? Har vi inte lidit nog?Ringde förlossningen o de bad oss kontakta akuten o dit for vi i ilfart. Vi fick komma in på en gång o tårarna bara rann.....Gynläkaren klämde o kände från alla håll både utvärtes o invärtes. Inget konstigt. Slutligen var det dags för UL som jag hatar nu för tiden. Se sa gyndoktorn där finns det lilla fostret o det rör på sig o hjärtat slår som det ska. Tårarna forsade ännu mer. Det var inget missfall.Vad var det då? Doktorn kunde inte riktigt svara på det, man kan få en blödning utan att det behöver betyda ett missfall. Var ju ganska mkt färskt blod o doktorn kunde inte se någon färsk blödning någonstans. Känns väldigt oroligt o jag kan inte sluta tänka på det. Har nu bestämt att jag ska träffa min barnmorska på mvc i veckan o göra ytterligare ett UL för min egen skull.Livet är inte alltid en dans på rosor!Hang in there baby, be strong!/mamma